Underrättelser har en laglig betydelse och en olaglig

Underrättelsevärldens vokabulär har flyttat in i affärssystemen. Produkter beskriver sig som att de ger lägesbild, en gemensam operativ bild, hotbedömning. En del av det är användbar kortform och en del är teater, och för det mesta spelar det ingen roll.

Det börjar spela roll när en produkt lånar namnen på disciplinerna – SIGINT, HUMINT, GEOINT, OSINT. De beskriver specifika metoder, och två av de fyra beskriver saker som ett företag inte får göra.

Vad orden faktiskt betyder

OSINT är information som är allmänt tillgänglig: register, inlämnade handlingar, press, publicerad data, den öppna webben. Helt lagligt, väletablerat och grunden för vanlig omvärlds- och leverantörskedjeanalys.

GEOINT är geospatialt: bilder, positioner, rörelser. Kommersiell satellit- och kartdata säljs öppet, och att använda den för att följa en hamn, ett vägnät eller den egna fordonsflottan är normalt.

SIGINT är signalspaning: att avlyssna kommunikation och elektroniska signaler. I sin ursprungliga betydelse innebär det att läsa överföringar som tillhör någon annan. Ett företag som gör det mot en konkurrent, en leverantör eller vem som helst annan begår ett brott i varje europeisk jurisdiktion, och det finns ingen kommersiell inramning som ändrar på det.

HUMINT är underrättelser från mänskliga källor: att skaffa information genom människor, inklusive källor som kanske inte vet vad de bidrar till. I statlig verksamhet finns ett rättsligt ramverk för detta. I ett företag, tillämpat på människor utanför den egna organisationen, beskriver det ett beteende som sträcker sig från oetiskt till brottsligt.

Den ärliga företagsversionen

Två av dessa går att överföra rakt av och två gör det inte, och det användbara är att säga exakt vad som händer med de två som inte gör det.

Dina egna signaler. Ett företag kan läsa allt som dess egna system, maskiner och transaktioner producerar. Det är telemetri, det är verkligt värdefullt, och att kalla det SIGINT är en metafor för metoden snarare än ett påstående om förmåga. Ingenting läser någon annans trafik.

Dina egna medarbetare. Ett företag kan be sina egna medarbetare att skriva ner vad de har observerat – vad en kund sa, vad en konkurrent gör ute på fältet, varför en leverantör missade ett datum. Det är strukturerad intern rapportering, det är en av de mest underutnyttjade källorna i de flesta företag, och det är ingen dold insamling om någon.

De två ersättningarna är hela skillnaden, och de är skälet till att det här överhuvudtaget går att bygga.

Vad som inte får hända

Det är värt att formulera som förbud snarare än som värderingar, eftersom värderingar är ambitioner och förbud går att kontrollera.

Ingen avlyssning av kommunikation, nätverk eller system som tillhör någon annan. Ingen dold insamling om enskilda personer. Inga dossierer om namngivna personer. Ingen skrapning av personuppgifter utöver vad källans villkor och dataskyddslagstiftningen tillåter. Inga slutsatser om skyddade egenskaper. Och ingen övervakning av företagets egna medarbetare förklädd till underrättelsearbete, vilket är den variant som troligast byggs av misstag.

Varför gränsen är värd att sätta på en startsida

För att alternativet är att upptäcka den under en upphandling, eller ännu värre, under en utredning. En köpare vars juridiska avdelning läser SIGINT på en produktsida kommer att fråga vad det betyder, och det finns bara två möjliga svar: en metafor, eller något som avslutar samtalet.

Att säga vilket det är redan från början kostar lite marknadsföringsdramatik och köper det enda som spelar roll i den här kategorin: att exakt kunna förklara vad systemet samlar in och inte samlar in – innan någon behöver fråga.