Ontologi

Varför en modell, inte en samling moduler

Traditionella affärssystem levererar sin bild av ett företag i koden: en fast kundskärm, en fast order, ett fast godkännandeflöde. När verksamheten inte passar in arbetar människor runt det i kalkylblad, och det verkliga företaget glider ifrån det som systemet beskriver.

Hurukan börjar i andra änden. Företaget beskrivs först, som objekt, relationer och regler, och modulerna läser den beskrivningen. En modul är ett sätt att arbeta med en del av modellen, inte en separat databas med en egen uppfattning om vad en kund är.

Vad den innehåller

Objekten är verksamhetens substantiv: kund, leverantör, artikel, order, avtal, person, dokument. Relationerna förbinder dem: den här ordern avropas mot det där ramavtalet; den här artikeln kommer från de där två leverantörerna. Reglerna anger vad som måste gälla: en offert över en viss gräns kräver ett andra godkännande; ett certifikat måste vara giltigt på leveransdagen. Åtgärderna är verben: vad som får göras med ett objekt, av vem och under vilka villkor.

Hur den utvecklas

Modellen fortsätter att utvecklas, eftersom företaget gör det. När verksamheten förändras – en ny tjänst, en ny marknad, en ny lagstadgad skyldighet – föreslår en agent ändringen i modellens egna termer. En människa granskar den, ser vad den påverkar och godkänner eller avvisar den. Den godkända ändringen blir en ny version, och den tidigare förblir läsbar, så att varje post kan förstås mot den modell som gällde när den skrevs.

Mellan agenterna och datan

Ovanför det här lagret agerar Agentisk logik i de termer som ontologin definierar: varje åtgärd en agent kan vidta beskrivs här. Nedanför lagrar lagret Data poster som måste stämma med modellen, så att en import som inte passar fångas vid dörren i stället för att upptäckas i en rapport. Säkerhet och suveränitet tillämpar behörigheter på de objekt och åtgärder som modellen namnger. Ontologin är kontraktet mellan alla tre.